Jag har typ noll matlust, ingen aptit. Tanken på mat får mig nästan att kräkas – fast det har jag fortfarande inte gjort. Det jag får leva på är yoghurt, soppa, frukt, mackor, riskakor, smoothies. Inget som riskerar att smaka nåt. Har haft en oöppnad påse chips i skafferiet i flera veckor, och det finns fortfarande påskgodis kvar. Det hade inte överlevt länge annars. Kanske lite nyttigare, men jag är lite leds på att inte få i mig nåt typ. Jag är ändå hungrig, men kan inte äta pga äcklad. Tvingar i mig smaklösa saker och hoppas att det finns lite energi i det med. Såhär minns jag inte med sonen, även om vissa saker luktade äckligt så kunde jag ändå äta som en häst när jag väl börjat, och så var det mer för några veckor sen. Nu går det inte. Får väl hålla ut och se hur det går. Barnmorskan verkar rätt så orolig över mitt BMI. Nu väger jag kanske 5 kilo mer än min startvikt med sonen, och då nämndes det aldrig. Jag gick knappt upp 10 kilo då heller, även om jag inte gått ner allt igen och är lite sladdrig. Tycker inte om för mycket vikthets, men får väl se om det blir något mer. Jag hade ju graviddiabetes med sonen så kommer få extra tester pga det redan, kanske träffa dietist. Sist hade hon inte några tider så jag fick en broschyr om diabetesvänlig mat, och det var det hela. Men fortsättning följer väl. Kan tänka att det enda jag får i mig just nu inte är helt optimalt för blodsockret, men det borde väl för all del ordna upp sig snart? Hoppas jag…
Projekt Syskon 