Snart tre veckor sedan vi inledde potträningen, och det var 12 dagar sedan vi satte på en blöja sist. Dagen efter vi kom hem från den förvånansvärt lyckade turen till stugan hade vi ett litet bakslag. På hela dagen var det nog bara en gång det kom något i pottan, och han körde ännu en såndär tålamodsprövande grej då han stod och såg mig i ögonen med ett leende på läpparna och kissade på golvet. Sådär ”hur kommer du reagera nu, va?” och testade sina gränser. Där och då var jag redo att säga upp mig som mamma, och jag var nog inte ett dugg pedagogisk…
Men sen har det vänt igen, upplever vi (peppar peppar)! Idag har han gått på eget initiativ, avbrutit vad han hållit på med och sagt ”Oj, kissa potta” och gått och satt sig. Annars funkar det oftast med att man får pusha honom när han gör signaler. Rutinpottning går med någon form av muta oftast; erbjuda att sitta med mobilen en stund (vi har gömt paddan och han har faktiskt inte suttit med den på en vecka snart) eller ”Sätt dig på pottan så gör vi X sen” eller så får han en kaka… Kanske inte helt hållbart, men vi har fått till klockrena träffar inne på offentliga toaletter och i en lekpark och klarat oss med torra byxor på diverse kollektivtrafiksfordon. Vi har med oss ett underlägg (såna Tena engångsgrejer) och lägger på sätet för säkerhets skull, men det har gått fint hittills. Just nu känns det faktiskt mer avkopplande att vara iväg än att vara hemma och försöka underhålla två barn samtidigt som man håller koll på storebrors signaler och ser till att lillebror inte river stället. Då är det faktiskt lättare att vara iväg, även om det såklart tar på krafterna det med. Vi har sju veckor till av ledighet om jag har räknat rätt, så det gäller ju att underlätta för alla och försöka få det så trevligt som möjligt 🙂 Utöver stugan har vi hållt oss relativt nära hemmet, men tänker försöka våga oss ut på lite längre turer snart.
Projekt Syskon 